Att vara någon. Att få beröm. Att få bekräftelse. Idag är det inne att kändisar skall engagera sig i en god sak. Tex en amerikansk skådespelarska räfsar kolstubben, naturligtvis med samlade fotopressen på en ridskola som använder hästhopppning som terapi för handikappade. Det kostar inget och är positivt för karriären. I Sverige har damerna på slottet anammat denna goda reklam med att göra besök på sjukhus tillsammans med fotografer. Dessa karriärunderlättande metoder kostar inget. Kostnaden står beundrare av kändisarna för.
Att inte vara tvålfager. Att inte vara smart. Att inte vara kändis. Tyvärr kan man ha alla dessa egenskaper samtidigt. Då är det inte lätt om man är en man.. Då gäller det att ligga i och vara kreativ.
Man skall engagera sig. Hur då?

-Jag vet inte! Jag har inte svaret, sorry.

Om alla försök har misslyckats kan man alltid visa upp sig utan kläder. Av någon konstig anledning, även att människan har funnits i flera tusen år så har hon inte kommit på att alla ser ungefär likadan ut innanför sina klädpaltor.Om man inte har påverkat plastförbrukning vill säga. Om man har sjunkit så lågt i sitt handlande då vete fasen om man inte har gett upp att leva.

Allt man gör i sin livstid gör man av en enda orsak. För att få bekräftelse. Kommer man att lyckas? Kommer man att segra?

Stalin sa en gång: Det man vet är att segaren är döden. Men det gäller att veta när.

Mina engagemang förutom ordinarie arbete är att köra buss på helgerna och att vara medlem i Jönköpings Spårvagns och Busshistoriska Sällskap (JSBS). Revisor och redaktör för medlemstidningen Lådan. Höll på att glömma att jag också är webmaster för jsbs.se Hänger med på bussveteranträffar såväl i Sverige som ute i  Europa.